Å nej inget SSWC i år!

bildRunt midnatt igår kom det trista beskedet: ”SSWC tar paus år, vi ses 2015”. Jag har verkligen längtat till Sweden Social Webcamp i sommar så detta blir ett hyllningsinlägg.

Vi är många som tog emot beskedet med blandade känslor. Dels kan vi självklart förstå beslutet som Tomas Wennström och Kristin Heinonen tagit. De har har arrangerat FEM fantastiska webcamp på Tjärö hittills och dessutom fått barn. Men samtidigt har de gjort det så förbannat bra att vi nu inte vet hur vi ska få den där fantastiska kicken som vi börjat räkna med varje sommar.

Jag satt faktiskt häromdagen och tittade igenom sswc-bilder på flickr och fick en så varm känsla i kroppen. En myskänsla och hoppfull känsla att få återuppleva detta gång på gång. Man kan nog lätt säga att jag blivit beroende. Efter bara två gånger dessutom.

Här är några gamla blogginlägg som kanske hjälper er att förstå?

Så nu måste vi gå vidare och klara oss igenom den här sommaren. Kanske vi kan sno ihop lite picnicar eller små webcampar? Kanske åka till Open Knowledge Festival i Berlin i juli som Pernilla Näsfors föreslog?

För tyvärr har jag inte anmält mig till Webcoast!

Vi måste ju helt enkelt träffas.

20140306-104337.jpg

Är sswc fortfarande temperaturmätaren?

Sweden social web camp fyllde fem år. Det var mitt andra år och det var SJÄLVKLART att jag skulle dit. Trots att man inte är ny längre så är den överväldigande känslan lika stor. Vad gjorde jag? Vad var det egentligen som hände?

Det blir såklart 400 olika bilder på vad som hände. Eftersom vi omöjligt kunde gå på samma sessions eller ens hitta prata med alla andra som var där.

Men där är lite kärnan i sswc, att det finns så många att prata med och få intryck av. Jag satsade på sociala offtopic och sessions om sådant jag inte kände till.
Starkast intryck fick jag av sessions om lajvande, fan-fiction och tribal marketing. Men även av samtal med personer efter sessions som jag inte var på. Den kreativa workshopsessionen, vad gjorde ni? Jag frågade ut både deltagare och Elia Mörling som höll i den. Så det kändes nästan som jag varit med.

Förra året var det stort fokus på responsive design. Och där var sswc profetiska för det kom att prägla hela 2012. Vad var trenden i år?

Jag förvånades över att så mycket handlade om appar

Hade väntat mig att app-hysterin skulle lägga sig. Kan bara relatera till min arbetsplats där användarna under 2011-2012 skrikit efter ”en app”. Men nu har de lugnat ned sig. (Och nu släpper vi en app…)

Hos oss är den nya trenden webbsändning. ”Gör en film om det, vi orkar inte läsa texter!” Eller ”sänd hela eventet på webben så vi kan vara med!” Vi gör mycket, men behöver lära oss mer.

Visst handlade många sessions om storytelling men det saknades något… Eller missade jag session från FKDV – som ju var där med full besättning? Anette Gustavsson, Qnekt med flera gick runt och filmade men var lite hemliga kring vad det skulle bli. Förra årets maffiga en-timmes-film tycks ha drivit upp förväntningar så högt att ingen riktigt vågade ge sig officiellt in i den matchen. Några delade med sig av sessions via bambuser. Men det är inte så att man räknar med det. Än. För lite exklusivitet vill vi ändå ha för deltagarna på Sswc.

Vem är det som kör?

Och vad pratade vi om mellan sessions? Livets mening. Eller hur sensorer borde hjälpa oss att märka om det finns människor runtom oss som har samma intressen. Matchmaking! Men samtidigt staternas större tekniska makt att kränka vår integritet. Kan man lita på facebook, twitter och alla andra frivilliga nätverk som samlar in Big Data om oss?

Matchmaking och integritet är två sidor av samma mynt. DETTA skulle vi behöva grotta in oss i mycket mer. Om vi ska kunna ha en vision som inte bara är vilda västern och den som lever får se. För det kommer inte lösas av statsmakter, politiker och näringsliv. Vi behöver ta hjälp av de smarta svärmarna.
Nätokrati-sessionen (med Joakim Nyström och Mattias Östmar) var på väg mot det spåret ”vem är det som kör?” men hann tyvärr inte till den punkten då. Kanske blev det bra diskussioner efteråt?

Eller som Åsa Lundquist Coey (Outstanding) uttrycker det:

Vi måste ha ständiga coachande samtal eftersom struktur och organisation bara är något som finns på papper.

Och om ni undrar, så var inte Åsa Lundquist Coey med på sswc. Men hon skulle säkert tycka det var oerhört intressant eftersom sswc är tusentals coachande samtal på väldigt komprimerad tid och plats.

Så – vem är det som kör? Jag skickar frågan vidare till jnystromdesign.se och mattiasostmar.net men även Elia Mörling på tribaling.com/

Tack för en fantastisk SSWC!

Disclaimer: Det kan ju visa sig att apphysterin får återkomst i år, vad vet jag?;)

20130901-121417.jpg

Ska jag prata om det på #sswc? Upproret?

Funderar på om jag ska ha en session på #SSWC, Sweden Social Web Camp. Deltog för första gången förra året och då lyssnade jag mest.

På SSMX (en annan unconference) hade jag en öppen session om opinionsbildning på sociala medier. Jag ville att flera skulle delta med exempel och diskussioner. Det blev bra. Men mest fick jag berätta om aktuella exempel som sjuksköterskestudenternas löneuppror. Efter det har barnmorskeupproret verkligen tagit fart och det gjordes t.o.m en film om det.

Skulle det vara intressant?
Jag är involverad tack vare mitt arbete i Vårdförbundets olika kommunikationskanaler och har sett utvecklingen och turerna sedan de drog igång i februari i år.

Har vi lärt oss mer under våren? Har vi förvånats? Vilka effekter har vi fått? Vad hände med ”snippkakorna”? Jag säger ”vi”, fast jag inte ens sitter med i strategigruppen. Men jo, effekten blev väldigt tydlig när jag var pressjour vecka 29. Det ringde från tv, radio, kvällspress, lokalpress, tt osv, osv. ALLA ville veta; ”-Hur blev det nu med alla varningar för sommarbemanningen? Blev det så illa? Är det kris i förlossningsvården?”

Det blev illa. Det blev som barnmorskorna befarat. Men det är inte det jag tänkte prata om. Jag vill berätta om processen. Vad som funkade, vad som inte funkade. Om de 8 tipsen från Gilla till göra stämde.
Om nu någon på SSWC skulle vara intresserad. 😉

Det finns sociala medier-experter (?) som påstår att det inte längre går att göra uppror på sociala medier. Jag skulle vilja veta vad ni menar. För jag har en helt annan bild. Det går inte att göra ORKESTRERADE uppror. Men när det finns en brinnande kärna, en frustration, då går det faktiskt!

Det finns också många likheter med marknadsföring och nya krav. Tipset ”Sök inte uppmärksamhet, ge den” fungerar ypperligt i opinionsbildning också!
Tyvärr beskriver inte Tornfalken i det blogginlägget vad som är att ge uppmärksamhet. Men det skulle jag kunna utveckla någon gång.

Och gärna något oväntat och chockerande…

20130722-135554.jpg

Sopdykare

Idag fick jag gräva djupt i papperstunnorna på jobbet för att hitta SvD s kulturbilaga från lördagen – som de GÖMT inne i en annonsbilaga från Fotografiska. Så jag äntligen fick läsa tre-sidiga reportaget om SSWC som jag var på i mitten av augusti. Tänk att fotograferingen av stormtroopers fick så mycket plats. Bara för att jag missade den…

Och här finns den digitala versionen Naturligt Nätverk – Kultur i SvD

Min topp-5-lista från SSWC

Det oändliga minglet

Ännu fler tankar efter Sweden Social Web Camp den 16 till 19 augusti. Det här tyckte jag var bäst:

1. Alla dessa genomtrevliga energiska människor! De var fulla av kraft, ville rädda världen och dela med sig. Vart man än vände sig fanns det en människa med en önskan att lära sig och få veta vem just du är. Ingen ”in-crowd”, inget uteslutande. Alla minglade, alla skulle med. Alla skulle dansa!

2. Sången och dansen. Världens roligaste och nördigaste allsång. ”Jag trivs bäst i öppna nätverk”. Vi sjöng med otrolig inlevelse! Lunchbeat mitt på dagen i ladan. DJs som anordnade dansevents med teknisk twist. Det kändes helt självklart att delta i Lunchbeat även på ett 30-gradigt tåg på väg hem.

Det oväntade 2: Fotbollsmatch med uppblåsta plastbollar som en offtopic-session en kväll.

3. Det oväntade. Jag råkade hamna på ”fel” session ett par gånger, men fick lära mig något helt annat då! Hamnade på start-up session (en av grundarna av Fyndiq)- och jag har inga direkta planer på att sätta igång en start-up. Men intressant att höra att så många startar eget och jobbar med det de brinner för och de personer de själva väljer.

4. Maten och personalen på Tjärö. Alltid god mat i rättan tid. Det fanns alltid kaffe. Personalen var supertrevliga och inget var något problem för dem. Smidiga matköer med mycket mingel. På kvällen fanns det ett bord fullt med vattenkannor och muggar till slla svettiga dansare (och andra) Respekt!

5. Vädret. Hur mycket tur kan man ha?! Strålande solsken mest hela tiden. Ljumma kvällar med fantastisk kvällssol över alla rosé/rom/whiskey/vatten-mingel. Lite pytteregn på lördag förmiddag som snabbt gick över. Gummistövlarna behövde max en timme, eller inte alls

Jag har faktiskt INGENTING att klaga på! Kanske att jag inte hann göra allt, prata med alla men dygnet hade ju inte fler timmar och fyra dagar inklusive resa var en bra längd på det hela. Nu följer vi upp på fredag efter jobbt med übersocial och fortsätter det oändliga minglet. Med eller utan badge? 😉

Kolla även min version av SSWC på Pinterest: