Dela med sig eller inte? Almedalen 2017

Efter intensiv Almedalsvecka ska man försöka sig på en summering. Av intryck? Av trender? Är det ens möjligt? Min trendspaning är fenomenet att dela med sig eller inte.
Trots 4000 öppna seminarier är det utöver det många samtal i slutna rum eller personliga spontana möten. Många streamar eller filmar sina seminarier men få tittar. Så antingen vill man hålla samtalet bland de särskilt inbjudna, för att få tillit och intima samtal. Eller så vill man dela till en allmänhet, som ofta inte ens är intresserad.

Kidsen delar – häng med gamlingar!

Enligt Björn Falkevik,  som var på plats och filmade för Öresundshuset, var det som delades mest på Facebook en sändning där skolungdomar deltog i panelen och stolt delade på sina sociala nätverk. Där fick det fart. Medan många rutinerade, äldre och officiellt engagerade INTE naturligt delar med sig. Då blir diskussionen såklart mindre synlig, för det förväntas att rätt personer ändå var på plats.
(Kolla upp Öresundshuset)

 

Dela kärlek eller hat

Det som delas och kommer ut till resten av världen från Almedalen blir det extrema och det uppseendeväckande. Att NMR var på plats fredag väckte såklart känslor. Även på plats kändes det som en helt annan stämning. Obehagligt och skrämmande. Här är de arga männen som verkligen inte vill dela med sig av Sverige. De vill inte ens behålla det statsätt vi har och vill ställa upp i riksdagsvalet med sitt nazistiska partiprogram. De anser att SD inte alls är tillräckligt radikala och ändå fiskar de väljare i exakt samma vatten. Att det anordnades en kärleksfylld Mångfaldsparad som motkraft var viktigt ställningstagande. Att vi är fler som vill vara inkluderande. Heja Pride! Heja RFSL och alla goda krafter – ni är viktigare än någonsin. 


Snabba listan årets Almedalen
Årets pryl i Almedalen: de trådlösa hörlurarna. De stora alltså, inte podsen.
Årets väder: skiftande. Från strålande solsken till störtskurar.
Årets katastrof: DJ-battle. Nu inte bara för en elit utan också patenterat varumärke av ett företag. Så urbota dumt! Som om en byrå skulle försöka få patent på ”mingel”.
Årets snackis: järnvägar
Årets sensmoral: ”Det här måste vi göra tillsammans, vi kan inte jobba i stuprör”
Årets kändisar : Malin Åkerlund och Peter Stordalen.
Årets överraskning: Knappt några rosémingel kvar! Många fler alkoholfria.

 

Annonser

Är sswc fortfarande temperaturmätaren?

Sweden social web camp fyllde fem år. Det var mitt andra år och det var SJÄLVKLART att jag skulle dit. Trots att man inte är ny längre så är den överväldigande känslan lika stor. Vad gjorde jag? Vad var det egentligen som hände?

Det blir såklart 400 olika bilder på vad som hände. Eftersom vi omöjligt kunde gå på samma sessions eller ens hitta prata med alla andra som var där.

Men där är lite kärnan i sswc, att det finns så många att prata med och få intryck av. Jag satsade på sociala offtopic och sessions om sådant jag inte kände till.
Starkast intryck fick jag av sessions om lajvande, fan-fiction och tribal marketing. Men även av samtal med personer efter sessions som jag inte var på. Den kreativa workshopsessionen, vad gjorde ni? Jag frågade ut både deltagare och Elia Mörling som höll i den. Så det kändes nästan som jag varit med.

Förra året var det stort fokus på responsive design. Och där var sswc profetiska för det kom att prägla hela 2012. Vad var trenden i år?

Jag förvånades över att så mycket handlade om appar

Hade väntat mig att app-hysterin skulle lägga sig. Kan bara relatera till min arbetsplats där användarna under 2011-2012 skrikit efter ”en app”. Men nu har de lugnat ned sig. (Och nu släpper vi en app…)

Hos oss är den nya trenden webbsändning. ”Gör en film om det, vi orkar inte läsa texter!” Eller ”sänd hela eventet på webben så vi kan vara med!” Vi gör mycket, men behöver lära oss mer.

Visst handlade många sessions om storytelling men det saknades något… Eller missade jag session från FKDV – som ju var där med full besättning? Anette Gustavsson, Qnekt med flera gick runt och filmade men var lite hemliga kring vad det skulle bli. Förra årets maffiga en-timmes-film tycks ha drivit upp förväntningar så högt att ingen riktigt vågade ge sig officiellt in i den matchen. Några delade med sig av sessions via bambuser. Men det är inte så att man räknar med det. Än. För lite exklusivitet vill vi ändå ha för deltagarna på Sswc.

Vem är det som kör?

Och vad pratade vi om mellan sessions? Livets mening. Eller hur sensorer borde hjälpa oss att märka om det finns människor runtom oss som har samma intressen. Matchmaking! Men samtidigt staternas större tekniska makt att kränka vår integritet. Kan man lita på facebook, twitter och alla andra frivilliga nätverk som samlar in Big Data om oss?

Matchmaking och integritet är två sidor av samma mynt. DETTA skulle vi behöva grotta in oss i mycket mer. Om vi ska kunna ha en vision som inte bara är vilda västern och den som lever får se. För det kommer inte lösas av statsmakter, politiker och näringsliv. Vi behöver ta hjälp av de smarta svärmarna.
Nätokrati-sessionen (med Joakim Nyström och Mattias Östmar) var på väg mot det spåret ”vem är det som kör?” men hann tyvärr inte till den punkten då. Kanske blev det bra diskussioner efteråt?

Eller som Åsa Lundquist Coey (Outstanding) uttrycker det:

Vi måste ha ständiga coachande samtal eftersom struktur och organisation bara är något som finns på papper.

Och om ni undrar, så var inte Åsa Lundquist Coey med på sswc. Men hon skulle säkert tycka det var oerhört intressant eftersom sswc är tusentals coachande samtal på väldigt komprimerad tid och plats.

Så – vem är det som kör? Jag skickar frågan vidare till jnystromdesign.se och mattiasostmar.net men även Elia Mörling på tribaling.com/

Tack för en fantastisk SSWC!

Disclaimer: Det kan ju visa sig att apphysterin får återkomst i år, vad vet jag?;)

20130901-121417.jpg