Låt oss prata mera. Kanske le till och med?

Det här att vi bara tittar på någon i tunnelbanan och väntar på att hen ska förstå att hen ska flytta på sin väska eller flytta på sig själv.

Jag vet, jag gör det själv.
Om du ska ut ur tunnelbanevagnen eller bussen och behöver passera några då finns det till och med de som bara puttar på folk. Inte ett ord.

Är det inte konstigt? Att vi inte kan säga en enkel mening?

”Ursäkta, kan du flytta på din väska från sätet så jag kan sitta där?” Inget anklagande. Bara en fråga från en människa till en annan. Följt av ett leende.

Varför väljer vi istället att ge en menande blick? En irriterad suck när personer står i vägen.

Det kan vara en Stockholmsgrej. Inget vi kan vara stolta över direkt.

Skulle vi kunna lova att försöka uttrycka oss på ett hövligt sätt istället? Kanske le lite mera i kommunaltrafiken.
Om jag börjar. Okej?
🙂

Annonser

One thought on “Låt oss prata mera. Kanske le till och med?

Kommentarer inaktiverade.